Från skräddarlärling till postorderdirektör –om Forserumssonen Oscar Ahrén

En skylt på Hembygdsgården i Forserums hembygdspark omtalar att gården varit postorderdirektören Oscar Ahréns barndomshem i Kanarp i Öggestorps socken samt att den 1947 skänktes av Oscar Ahrén till Forserums Hembygdsförening. Skylten sattes upp i samband med en släktträff i Forserum med släkten Ahrén 1995. 
Oscar Ahréns systerson biskop emeritus Per-Olov Ahrén berättar här om sin morbror.

Oscar Ahrén föddes den 21 februari 1881 som första barn till Anders Johan Andersson och Edla Christina Gustafsdotter Eng. Ytterligare sju barn föddes på torpet Charlottendal i Kanarp innan familjen 1898 flyttade till Forserum där Anders Johan byggt ett hyreshus. Oscar hade då redan året innan flyttat till Stockholm. Hemmet i Forserum blev dock för honom hela hans framgångsrika liv en fast punkt dit han ofta återvände. Han ville också varje gång han kom till Forserum besöka Kanarp.

Anders Johan startade i Kanarp den skrädderirörelse som han drev vidare i Forserum till sin död 1919. Sonen Oscar fick tidigt börja som lärling hos sin far. Betinget var ett par byxor per dag. Till skräddarlärlingens uppgifter hörde också att gå runt i stugorna och kräva in avbetalningar på de på kredit köpta kostymerna. Hos Oscar skapade detta en stark motvilja mot kredithandel. ”Köp kontant och sälj kontant” blev  en av hans företag ofta använd slogan, ”Handla kontant!” rubriken på hans anförande vid firmans tjugoårsjubileum 1931.

Som komplement till skrädderiverksamheten hade Anders Johan också andra varor till försäljning. I anslutning härtill började Oscar snart hålla ett eget lager varor, inköpta från någon grossist. Han började också  besöka marknader i Nässjö, Eksjö och Jönköping och sälja sina varor där. Efter några år utvidgades genom en annons i Aftonbladet kundkretsen till hela Sverige. I annonsen meddelades att ett cheviottyg jämte några andra varor kunde köpas för en sammanlagt summa av 6:85. Annonsen gav inte mindre än 81 svar. Paket fick iordningställas på kvällar och nätter och med mjölkbud köras till stationen i Forserum. En verksamhet hade startats som efter några decennier skulle omfatta en kvarts miljon kunder i alla delar av landet.

Förtjänsten för försäljningen sparades samvetsgrant. När det sparade beloppet efter ett år uppgick till 589 kronor såg Oscar en möjlighet att förverkliga sin dröm att i Stockholm skaffa sig handelsutbildning för att där senare fortsätta den affärsverksamhet han prövat på i Kanarp och som lyckats så väl. Efter ett år på handelsskola och en kortare tid på kontor fick han i december 1899 plats på Stockholms Yllefabrik där han stannade i elva år. Han fortsatte också den handelsutbildning han påbörjat.

Med ett under åren på Stockholms Yllefabrik hopsparat kapitel samt ett lån från sin chef kände sig Oscar 1911 färdig att i ett eget företag starta postorderförsäljning, till en början helt ensam om verksamheten. Skrev själv det sextonsidiga häfte som utgjorde den första katalogen, hämtade varorna från olika grossister, skrev fakturor, packade och bar till posten. Efter några veckor måste en dragkärra lånas, efter ytterligare någon tid en springpojke anställas, snart också en fakturaskriverska. Två av Oscars bröder lämnade Forserum för att deltaga i arbetet, en av Oscars systrar för att hushålla för de tre. De tre bröderna lämnade enligt vad Oscar berättat de första tio åren aldrig firman förrän kl 11 på kvällen. ”Utan överdrift kan sägas att det var en lycklig tid.”   

1914 hade verksamheten vuxit så mycket att en större lägenhet på Stora Nygatan 27 i Gamla Stan kunde förhyras. På denna adress fanns sedan AB Oscar Ahrén, som firman sedan 1915 hette, under hela den tid den existerade. Successivt förvärvades allt fler fastigheter till dess firman 1930 disponerade ett helt kvarter. Fastigheterna ombyggdes till ett varuhus om 4.000 kvadratmeters golvyta med ett modernt transportsystem med glidbanor och hissar mellan våningsplanen. Jag minns från min barndom hur spännande det var att komma till varuhuset, åka på glidbanorna, se hur packningen gick till på rullbanden. Det tillhörde höjdpunkterna i vår familjs stockholmsbesök på 30- talet.    

Det ursprungliga sextonsidiga häftet utvecklades med åren till en omfattande katalog, kundregistret till kunder från samtliga poststationer i Sverige. Totalt fanns när verksamheten var som störst en kvarts miljon kunder till vilka årligen levererades en kvarts miljon paket. Omsättningen steg i mitten av 30-talet till fem miljoner vilket var en hög siffra då. 

Från sin barndomsmiljö hade Oscar med sig en stark social ansvarskänsla som tidigt kom att omfatta de anställda. 1916 bildades till personalens bästa en sparkassa till vilken företaget årligen bidrog. Tidigt bildades en pensionsfond  vars kapital successivt utökades. Ett stipendium inrättades att årligen delas ut till en handelsintresserad  kund.

Till Oscars intressen hörde resor i olika delar av världen, i studiesyfte men också som rekreation. I det anförande han höll vid firmans 25-årsjubileum underströk han f ö på ett förvånande modernt sätt vikten av balans mellan arbete och rekreation. Han framhöll också hur befruktande resor i främmande länder är för det dagliga arbetet hemma. ”Jag vet aldrig vilket som är roligast att resa ut och se mig om eller komma hem till jobbet.” 1938 företog han tillsammans med tre affärsvänner en jordenruntresa. Sin dagbok från denna resa publicerade han i en bok tillägnad sin stora kundkrets. I bokens slutkapitel sammanfattar han i några meningar sin livsfilosofi med rötter i det småländska hemmet. ”Även då människans levnadslopp är som bäst med livslång hälsa, lyckliga familjeförhållanden, framgång i arbetet och ordnad ekonomi, bränner livets och dödens gåta. Ingenting räcker till att ge oss det vi ständigt söka: frid och lycka. Trots all modern och kavat avkristning behöver vi alltjämt mer än något annat en livstro, en tro på Gud.” Han understryker också sin samhörighet med sina småländska  rötter: ”Eva har mött mig i Göteborg och vår väg går som vanligt först till gamla Mor i Forserum vars böner följt min väg.”

Efter en kort sjukdomstid dog Oscar den 1 juni 1948 i en hjärtinfarkt. Några år drevs hans företag vidare av hans bröder. Vid mitten av 50-talet avvecklades dock rörelsen. Enbart postorderförsäljning var inte en möjlig affärsidé längre. När efter några decennier den utveckling påbörjades, som på nytt ledde till många postorderföretag av skilda slag, fanns det företag Oscar grundat 1911 och så framgångsrikt drivit till sin död inte längre kvar.

Innan Oscar dog hade han tillsammans med sin hustru Eva bildat en stiftelse som trädde i kraft vid hans död. Stiftelsens ändamål speglar det ansvar Oscar kände för att med den förmögenhet han skapat hjälpa också andra människor. År 2000 kunde stiftelsen dela ut inte mindre än 700.000 till behövande barn, gamla, sjuka och handikappade, i stipendier samt som stöd till forskning företrädesvis medicinsk. En betydande insats inom områden som legat Oscar varmt om hjärtat. Att sökande från Jönköpings län skall prioriteras är ytterligare ett tecken på vad hembygden betydde för honom.

Som avslutning väljer jag ett citat ur ett tal Oscar som nationens hedersledamot höll till Småland nation i Uppsala: ”Ni skola ej glömma att den teoretiska utbildningen ej ensam utgör någon garanti för framgång eller för att ett samhällsnyttigt arbete blir utfört. Det beror också på den moraliska halten och på graden av uthållighet och framåtanda. Jag som kommer från den småländska missionsbygdens centrum skulle också vilja säga att en fast tro på det goda är en ständig kraftkälla för människan och en omistlig tillgång på vägen genom livet.”

Orden speglar Oscars livssyn. De ger oss också något av en nyckel till den framgång som socialt och ekonomiskt blev hans.